Det var så där lagom regnigt ute idag när jag tog mig en promenad...gick och kände hur skönt det var när tankarna fick sväva fritt utan något tak.

När jag gick där i mina egna tankar så kommer det en sån där urhurtig människa och springer förbi i full galopp. Det såg ganska så skönt ut.
Jag funderade lite på om jag kanske skulle börja springa igen...ja ni vet...komma i form nu efter badsäsongen, kanske se lite smidig ut till julbordet.

Det kanske tog 10 minuter så kommer samma glada hurtbulle och varvar mig på min promenad. Jag suckade och funderade på om jag går väldigt sakta eller om han springer väldigt fort...med en lätt avundsjuk blick såg jag honom skena vidare med lätta steg. Mina steg vart lite tyngre på en gång...så där graciöst springer inte jag...har nog aldrig gjort heller...

Så mitt i ett av de tunga stegen så ser jag något i ögonvrån...i vattnet simmar 2 små gässlingar...den ena hoppar upp på ett näckrosblad och trillar i...de kommer åt mitt håll och låter så där som de gör...
Jag blir med ens väldigt glad och tänker...att den där hurtbullen missade dessa små sötnosar...på pin kiv räcker jag ut tungan lite diskret mot hans ryggtavla och på lätta fötter går jag vidare och njuuuter.