Jag är vuxen nu
men ändå är det skönt
när ensamheten faller på
att få krama ett djur,
med teddypäls och knappögon.
Jag kan krama hur hårt jag vill
och gömma mina tårar
mot hans mjuka mage.
Aldrig säger han något,
elakt eller nedvärderande,
han bara finns där,
varm och mjuk,
för att trösta.