Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hövdingen



du kan stå där och se mig snubbla falla ramla nedför gator
för jag lämnar något bakom mig nu och du kan stå där och se mig
hur jag förlorar balansen
det var den sista dansen älskling mellan oss

vi har balanserat på för tunna linjer alldeles för länge
låt oss byta umgänge
låt oss skippa den här förbannade dekadensen

sluta låtsas att du lever i strålkastarglansen

för du är hemma nu och jag hatar den här jävla arrogansen till livet
det där levande tillståndet

det där som du tar för givet

och du kan stå kvar där och se mig kapitulera
jag ger mig jag ger mig men snälla be mig inte stanna kvar
fast du vet; du är allt jag har
men jag lämnar dig kvar att se mig försvinna
inget jävla spel att vinna jag går nu
och du har förlorat något som var så uppenbart
något så jävla förenklat utan svarta lögner utan preparat

kärlek

jag går nu

och du kan stanna kvar




Övriga genrer av Smultris
Läst 657 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-09-17 00:33



Bookmark and Share


  Rakel Lorner
En text som skulle göra sig bra på en uppläsning! Härlig takt och aggression.
2008-10-22

    ej medlem längre
Ett avsked,
rappt, snabbt, konstaterande
och lite småbittert & ledsamt/
sorgset skrivet, på samma gång
2008-10-05

  Död Mans Hand
Jag läser den som att "Hövdingen"/eller den dikten talar till, är flaskan eller möjligtvis nått mer destruktivt preparat. Men det beror ju på vad man har för uttgångspunkter antar jag. Skön läsning!
2008-09-21

  Anguis
Hoppsan! Du kanske saknar det som är lite udda och originellt *blink*
Nä då. En känsloyttring i lite prosaformat. Ilsket, lite uppgivet. Antagande?
2008-09-21

  katastrofromantiker
Oj det var ord och inga visor!
Modigt. Vackert.
2008-09-18

  Måna N. Berger
Ord som känns sanna och slitna ur hjärtat med definitiv insikt!
2008-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris