Mörkret omsluter likt draperier av purpursammet.



Ögon som lyser likt svaga hjärtslag,

klockan går.

du är längre ifrån än du någonsin varit.


Fast närmare ändå.


I horisonten syns röken av ditt ånglok.


Tåget du stiger på blir ditt sista,

det är din far som kör.


Perongen är tom, när du stiger på.


Du vinkar farväl bredvid en säng i ett grönt rum.


Lätt böjd, med en hand strax ovanför.


Men jag vaknar.


Väcks till början av den värsta dagen

i mitt liv...