När man är säker på
att svaret färdas med svarta vingar
kan det kännas bättre att inget veta
Att gräva ner all undran i den frostbitna marken
även om chansen alltid fanns där
att svaret skulle ha spunnit silvertråd runt hjärtat

Men

vem vågar spela rysk roulette med sin värdighet
när risken alltid finns att kulan lurar i mynningen?

Kan man krossa något som redan krossats?

Är ett fruset hjärta bättre än ett spräckt?