Det är tisdag och höst,

när mitt hjärta tillslut slutar att slå.


Ord är lika farliga som då,

all lycka hittils kan inte mätas

med den smärta som jag känner nu.


Du tittar mig inte ens i ögonen när du ger mig min sista dom.


Livet som det en gång var speglar sig nu på ett annat håll.


I andra speglar inte i mina.


Jag ser varken framåt eller bakåt,

båda två gör så förbannat ont.


Vill aldrig mer älska,

inte en endaste sekund.


Allt är bara en illusion, lycka är något man gör sig.


Det är inget man får,


ialla fall inte jag.


Allt känns bara som ett stort jävla hån.