Allt var så mycket lättare då.


Då medans allt runtomkring var grönt,

spelade det inte så stor roll.


För jag var ännu kall, isen och skalet var totalt.


Inte mycket till sprickor, bara lite här och var.


Men det var då, och nu har det börjat att gulna.


Du har fått mig att smälta, och nu gör det ont.


Så där ont som inget annat gör.


Alla ställningar är obekväma.


Alla tankar skaver.


Jag vill nog inte längre vara med.