~

vem vill leva i ständigt rivande

vägen bakom ligger där tom
sprungen nött och stampad
men ack så givande

vem vill ändra det bästa till bra

vägen framför lockar
pockar öppnar sig vid
men ack för falska Ja

vem vill ha guld och plastiga riken

vägen som är vägen hon kommit
ingen början inget slut
men ack för dessa diken

som alltid fylls med känsloliken
sorgligt lämnade av mö

vem vill släppa en kärlek att dö

sitta ner, sitta ner

få själen ikapp

få jorden att blotta sitt frö

Varje steg är det förras Adjö

 ~