.

Jag tar snaran
som sitter tätt
runt min hals,
sakta kvävandes
sekundvisaren
till stressinfarkt

sluter mina ögon
och lättar på greppet
och låter snaran
i tanken
glida bort
till förintelse

- och jag andas

Jag försöker
föreställa mig
ett frifullt självmord,
och känna konsekvenserna
av vad det skulle innebära

- men jag kan inte
tänka mig ett liv
utan din luft,
dina hjärtslag,
eller
ett liv
utan soluppgång,
utan känslan
av att somna
eller utan lukten
av nybakade bullar,
eller äppelpaj på sommaren
eller utan barnens leende
då paketen på julafton får öppnas

jag skulle aldrig
kunna tänka mig
att lämna alla små
värdefulla ögonblick
till någon annan
att få uppleva
- för livet,
ja, mitt liv,
livet jag delar med dig,
min familj
och vänner
är just vad livet
handlar om,
det är ni
som verkligen
betyder någonting

och därför
öppnar jag åter ögonen
till ljudet av hjärtslag
och liv
och tar åter på mig
samhällets stressnara

- för lyckan i livet
är syre nog
för mig
att orka andas
mörkt syre
i väntan
på ljusare stunder

- för dom kommer