Klädhögar döljer inte repor i parketten
Jag flyr min trögflytande vardag
genom leende inslag
som varken är säkra eller uppenbara
Mina frågor väcker enbart din ovisshet
och min hjärna känns tung mot pannan
när huvudet faller mot bordet
Du undrade varför min puls var så hög
En attraktion vill hålla dig nära
och jag kan inte tänka klart
när dina fingrar utforskar mitt inre
Gatuljus genom fönster kastar skuggor
när jag vill studera linjerna i ditt ansikte
Min rygg ligger tätt mot ditt bröst
och du andas inte lika tungt som förut
Till slut känner jag mig intrasslad
i mina egna tankar
och smyger när jag knyter mina skor
Men det känns fel att gå
utan att höra dina fotsteg i otakt med mina
Regnvatten fuktar mitt hår
och vägen hem känns oändligt lång