du är stans syrligaste godis

jag är stans sorgligaste lodis

du flyr så snabbt som benen bär dig

du vet ju att jag inte klär dig

utstött för alltid heter sången

som nu hörs eka bland betongen

vad hände sen med tonårsdrömmen?

vem släckte ljuset, slog av strömmen?

ett vykort ifrån andra sidan

en trött mans tröstlösa förbidan

en daglig blindbockslek är jakten

där fel faktorer gripit makten

nu dalar löven i allén

ett melankoliskt fenomen

jag faller själv nån gång ibland

på vägen hem till himlens strand

allt hos mig har sett bättre dar

när jag besökt min sjuke far

och sörjt den tid som en gång var

så har jag ändå lång väg kvar

LARZ GUSTAFSSON   081015