Regnet faller, men jag känner inget alls

Likaså om snaran runt min hals

Hoppet sägs vara det sista som man mister

För mig är nog hoppet det första som brister

I ett fall mot evig avgrund

Men ändå utan den minsta avund

Ser jag på allt som en gång var

Vad gör du då, kvar?