När jag som mest behövde dig

vände du mig ryggen

gav mig utskällningens ögon

När jag behövde höra din röst

ekade telefonen tom

stod ensam i dammets vrå

När jag som mest behövde dig

blev du snabbt min ovän

osynlig står jag kvar...

sårad och med tårars rinnade färd på kinderna