Varför passar jag inte in!!!
Det känns trångt vart jag än går.
Först så duschar jag, klär på mej
och sminka mej. Sätterpå mej läppstift,
men sen när jag kommer ut på gatan
inser jag att omgivningen kommer inte
gilla det. Så jag stryker av det i
handflatan.
Jag känner frustrationen över det
stumma som är min omgivning.
Jag åker till centrum. Tar fram en cigarett
och tänder den. Tittar lite i skyltfönstren.
Jag bestämmer mej för att gå in på
Hemtex. Ställer mej utanför för att
röka färdigt. Då kommer det en kvinna som

STIRRAR

på mej. Jag hör hennes tysta fördömmande
om min övervikt i kombination med rökning.
"ajja bajja"

Jamen tänk om jag inte vill vara en 90-årig
gammal lomhörd dam, bara för att kunna
säga till alla att
"jag har minsann levt som man ska leva".

Låt mej få leva mitt liv.Jag låter ju er leva ert!!

Sen när jag går in på inredningsaffären, är
jag på riktigt dåligt humör.
Jag letar efter kraftiga tyger
med explosiva mönster, men möts
av ett stumt utbud av dukar, gardiner
och påslakan i sobra färger och mönster.
Jag överväger allvarligt om jag ska ställa mej
och skrika, eller gå fram till en hylla och
riva ner allt på golvet, för att se om
det blir en reaktion........

Istället för att göra det jag tänker
går jag ut ur affären och in på
bibloteket, sätter mej vid ett bord,
och skriver det du precis har läst.....