Snårskogen böjer den gren som stod rak
snöfallet väger mot marken
Välfärden höljer den fattiges tak
samhället bäddar i parken
Dunmjuk är kölden när kvällen står fri
döden ska jämnas med marken


Sandbilen mullrar där benpipor brast
ishalkan fäller en änka
Bidrag för den som är samhällets last
virande fängsel att kränka
- satt att bli ingen, ska ingen förbli
skarn är ett brott att betänka


Omöjlig vandrar den otänkta dag
stormarna falnar i ljuset
Maktlöshet växer där makten är lag
släpar en fattig i gruset
ve den som väljer att stå honom bi
river som eld allt förfruset