Redan medlem?
Logga in
skadat tillit är en fågel ständigt på flykt
Mellan en kvinna och man som tänker och tror sig tänka vilar sista kyssen brännande en påminnelse om ett svek större och långt vidare än hon från början anade
hon längtar till och med hans skugga, dem som täckte och förlamade en krumbukt varelse på hans rygg fastnaglad
intet går om intet när det inte ges utrymme att växa och gro idag sådde hon två nya frön ett var tillit ett var hopp
tänk att tystnaden kan tala så högt och ihärdigt att hjärtat kan begära det omöjliga...
ett var tillit ett var hopp
Fri vers
av
Maria Zena Viklund
Läst 289 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2008-12-09 17:17
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |