Jag har slutat slipa på dikten,
oreducerat släpper jag mig själv till hyenorna

för jag hungrar orden mer än dikten,
dessa försvarslösa monster,
är min egen värsta fiende

ändå måste jag, kanske är det
själens längtan att söka sig själv

orden som skapar ansikten,
hänger upp självporträtt,
ändå, ingen ser dig tyst gråta bakom kulisserna

men orden måste ut, jag föder fram dem i smärta
små stigmatiserade foster som hungrar liv.