Julaftonsmorgon,
frosten pryder fönsterbecket utanför
och småfåglarna hoppar kvickt hit och dit
bland den där snön som inte fanns.
Sagor om lyckliga slut
finns inte alltid i verkligheten.
Glädjen som egentligen inte existerade
strömmade genom huset
och barnen sprang runtruntrunt,
skrattandes
och
lekandes.
Värmen pulserade i julaftonens ådror,
såsom den gjorde i våra ådror.
Hit-dit-hit-dit,
engefär som hjärtslag.
Dumburken står på som bakgrundsljus,
kalle anka springer som galen runtruntrunt
efter sina fåglar där inne.
Och musse pigg släpade på en julgran
tillsammans med pluto.
Baloo skrattade högljutt
gemensamt med den lilla pojken,
mogli, tror jag bestämt han heter.
Och den där lilla syrsan
gick runt med en käpp och spred julstämmning.
Och jag satt tyst och såg på.
Snurra jorden
åt mig,
så är du ganska snäll.
Då kanske den snurrar ikapp med mig,
allt var bara ett enda virrvarr

av färger.

Julen kan vara äkta,
men julklappar och låtsatsleenden
kan jag vara utan.
Håll mig hårt,
snön
(som egentligen inte fanns)
log och visade oskuld,
med sin vita färg.
Julklappar med stora röda snören
(eller var det band?)
var bara en lögn.


För jesus kan göra vin

av ramlösa 
 

.