det spirar en vår i min inre värld
nu våras det igen
jag andas fritt i mitt privata eden
på stillhet och frid var jag undernärd
det fanns i sanningen
jag öppnade Guds Ord och fick beskeden:
man kan inte kämpa i egen kraft
för rättfärdighet och frid
man vederkvicks av stillheten och Ordet
den kraft jag har nu har jag aldrig haft
att komma hit tog tid
men mitt i vår öken har Herren dukat bordet

vägen vidare heter korsväg
självrannsakan och självkännedom
salig den som är fattig i anden
som har flytt laodicea och rom
vägen vidare, utanför lägret
bortom babylons falska glans
vägen vidare är ingen kyrka
utan leder nån annanstans
vägen bort från ett liv i träldom
i förflackning och ytlighet
vägen vidare går på djupet
går där all religion går bet

det blåser en vind från ett öppet hav
en himmelsk ocean
den fyller mina lungor med sin styrka
friheten från konventionens krav
och grupptrycket på stan
kan man aldrig få i någon kyrka
det brinner en eld i befriat land
i varje fredad zon
en ny gitarr har kommit hit till staden
och en efter en blir nu satt i brand
det finns en helt ny ton
vi ropar ut Guds Ord längs esplanaden

LARZ GUSTAFSSON 1996