Rosorna vissnar

mitt leende dör aldrig

En kista du bygger

med bara händer

blödande, gråtande, skrikande

men mitt leende dör aldrig

Rosorna växer

spelen blir allt mer

komplicerade

men jag spelar aldrig

håller mig borta från fällor och fallgropar

jag är smartare än så

nu

Dina händer räcks mig genom mörkret

men jag tar dem aldrig

du ser på mig

gråter, skriker, blöder på mina vita lackskor

men jag slutar aldrig

att le

Gråt hur mycket du vill vargunge!

för jag slutar aldrig!