Adagio för en ensam man

Det börjar mattas
ditt inre sken.
Du söker gripa
en brusten gren.
Så mycket fattas
och gör dig tom;
Dig kantas vägen
av vissnad blom.

Din styrka sviktar,
den dämpas av;
Du färdas ensam
på skymningshav;
Där ingen siktar
din ranka båt;
och ingen märker
din tysta gråt.

Fri vers av Erik L
Läst 851 gånger och applåderad av 37 personer
Publicerad 2009-01-08 00:02

Skriv ut
Spara som PDF

aol Din absolut bästa dikt hittills så storslaget vacker 2014-05-01

aol 2014-05-01

Ciralina eller Annmari Nyzell snyft vi kan ro tillsammans i många små båtar ju, många blir gemensamt fast på nytt sätt 2013-10-28

Eloquence Wow, den här dikten berörde mig.. Starka och laddningsfyllda ord! 2013-01-16

Shariq Oj. Riktigt bra. 2010-05-28

firefire Ja den var verkligen bra,välskriven och fin om denna ensamme man! 2010-01-23

Bibbi Helt suverän! Den berör så jag vill bara gråta. Applåd och bokmärke. 2009-01-10

-Ulla Tilemo- Fantastisk. Bravo. Applåder. .....men.....varför tog den så snabbt slut? Jag vill ha mer! 2009-01-08

Lindizz Mycket fint poetiskt flöde i både rim och känsla. 2009-01-08

Angeldust *sänder applåder* kram Sunny 2009-01-08

Bodil Sandberg Din poetiska penna över hela bredden spänna oerhört vemodsvackert och rimligen superbt!! strålande diktat käre poet!! applåder applåder!! 2009-01-08

Carola Zettergren Strålande!!! 2009-01-08

mare Helt underbar att läsa !! 2009-01-08

Maria Malm Vacker. Vi färdas alla stundtals ensamma på våra skymningshav. 2009-01-08

Eva Enjebo/Drugge Underbart vacker 2009-01-08

ej medlem längre Riktigt riktigt bra är denna Adagio! 2009-01-08

Paedur En av dina bästa, riktigt, riktigt bra. Tack för vacker berörande läsning. 2009-01-08

Larz Gustafsson Storslaget! 2009-01-08

ej medlem längre BRA! 2009-01-08