Det är skeendet i dina ögon,
den blåögda transparansen

som väcker historiska fragment
av hopsörjande delar

för ingenting, av ingenting
kan få mig att vilja
låtsas som att du inte fanns

inte ens korpen, med sin illvistiga blick
den som gräver sig inåt

förmår mig att tveka

det är natten nu, älskade
som får råda
och punkten ur dagens första timme

jag låtsas som vi älskar,
dina händers rörelser
likt två lekande svalor i skyn

för ingenting, av ingenting
får mig att lämna
vår tids första längtan

älskade du väcker mitt vemod i natt,
den som saknar lusten att andas

men ändå förmår smeka gryningens
sista återkomst

så förför mig här och nu,
förför mig och lova mig ingenting mera

än det sista blå ur