jag står på tröskeln in till en lägenhetsfest, det är blod i trappen och dans i vardagsrummet. erik sitter utanför på en sten och spyr. fatime håller handen, fastän hon inte borde. det är så mycket man inte borde. som att gå in, till exempel.

i hallen står robin med ett glas jordgubbslikör-something-something och vinglar om något jag inte förstår. linus har en korkad hatt på huvudet och visar mig alla rummen i sin tvåa. han kysser min stängda mun. i vardagsrummet dansar hans nya flickvän.

paus. illamåendet i mellangärdet, äckliga människor överallt. sväller upp som väggar, pressar mig mot mitten. våta händer, överallt. jag hatar det, jag hatar dom. ett glas med something-something som luktar jordgubbsfil, sprit och elände åker kana i min hals. jag ser mig omkring, ser min chans. jag kan bli alla andra i fem sekunder, kanske mer. jag kan vara vem som helst. alla andra. när jag vill, hur jag vill, vem jag vill.

in i dimman och aldrig tillbaka. nej. vem fan är jennie tänker jag och drar förnärmat i huden jag har kvar. ingenting finns därunder. ingenting.

alla minns att jag kom, ingen minns att jag gick. det är bara sån jag är. intryck, aldrig avtryck. gatorna minns. på vägen hem. hem, vad är hem och vem är hem. är jag hem?

städer som gråter och lampor som släcks och så jag. vems saliv glider ur min mungipa och vems glider in. tiden som ramlar omkull, ramlar ur, ramlar runt. vem har värmt mina lakan, varför är jag så kall. om någon ligger bredvid, varför är jag så ensam. jag blinkar till, blinkar undan. glider ur mitt eget synfält.

när jag vaknar är jag borta.