Soluppgång i hemlös slum
ljuset faller hårt mot taken
ung Maria vaknar naken
Nattens ängel möter stum
horans privilegium
att evigt söka närheten
i tidens tysta samveten
En öppen famn för tröst
ett skamlöst bjudet bröst
för ljuvligt öppna anleten

Gryningsljus i mänsklig nöd
solen lyser, svår mot svärtan
ungflickskroppen vrids av smärtan
önskar möta själv sin död
utsatthetens överflöd
där inget är barmhärtighet
som möter den som väntar det
med utsträckt hand mot gud
- en präst i adams skrud
och solen bränner samvetet