jag matar sprickor i mitt golv

jag,

jobbar mina händer
över mjuka ytor


himlen är utspädd med blod



det är

bara jag här


och ett fält av frihet, jag
drömmer så konstigt
numera:

jag kräks frön igen,
jag vacklar
genom öppna dörrar
in till rum
där ingen väntar



det är

bara jag här


och ett fält av illusioner, där
springer hästarna
tills de dör