Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det blir inte meningslösare än såhär.

ska jag ge upp nu
krevera och dö
är det meningen,
för något annat klarar jag nog inte av.

Nu när jag är ensam på månen
och andra bejakar sina hjärtan
och inser att jag inte borde finnas i deras

Vinterstädning, tar ut mattorna och piskar i snön
men glömmer kvar mig i en driva någonstans
långt bortom Pajjala.

Mina löften har aldrig existerat
att alltid finnas kvar har jag aldrig sagt
för det vore en lögn
jag lämnar er ju snart

Vi går på vägen
mellan Östersund och Hoting,
det är bara 15 mil,
vad behöver jag skor för?
Har du någonsin brytt dig om mina frostskador förrut,
innan du slängde ut mig i den kalla snön
tills jag blev svart ända in i min egen kärna.

Jag bryter mig loss från snön
kylan
och er.
Till det okända
allt är bättre än den här skiten av konstant nedbrytning
och alla som försöker tvinga mig till att bli något annat
plugga vidare
och bli en "duktig flicka".

Ni kan ta era duktiga flickor och laglydiga medborgare och fortsätta era låtsasliv, era låtsasduktiga familjer med väluppfostrad hund.
Så tänker jag sitta här i min värld,
där normen inte styr
Och kärlek fortfarande bor.




Övriga genrer av twothousandmiles
Läst 319 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-01-24 17:28



Bookmark and Share


  peter markurth
hoppas det..
2009-01-24
  > Nästa text
< Föregående

twothousandmiles
twothousandmiles