Jag har förstått nu,
att det inte går att älska

innan blombladen slagit ut

för i växandet, är växandet nog

så förlåt mig, för jag inte kan
tillmötesgå ditt hjärta

utan att själv känna en
smekning från din lena hand

jag vet att källan till tröst
inte finns någon annanstans
än i botten av mig själv

men just nu förmår jag inte mer,
än vila på ditt nakna bröst

kanske bedjande förkunna,
älska mig lite om så bara för
en stund

en del skulle säkert kalla det
underkastelse,

men min önskan,
att bli berörd av kärlek

bli en kärlekens kvinna

har inga andra krav
än dina seende ögon

och den sanna hängivenheten
till kärleken i varje ögonblick