Över vitbeklädda gärden
Innan vintrig soluppgång
Bjöds du bort av sista färden
Ity din vandring varit lång

Så servilt och så förteget
Drogs du upp mot gryningsljus
Togs det sista veka steget
Mot ett annat rum och hus

Lisans händer vilar värdigt
Så rofyllt knäppta vid sin bädd
Skipans läppar - lindrat färdigt
Din röst, ditt ord - var inte rädd-

Har jag burit genom nätter
Genom vemod genom sorg
Ditt ord blev tröstande buketter
Blev min trygghet, blev min borg

Bortom varje teg och glänta
Bortom varje verk och slit
Finns den plats där kärlek vänta
Du om nån skall komma dit

Så far varsamt över gärden
Mot vårens sol mot fridens hem
För ur en annan vy av världen
- Där vill jag möta dig igen