ett sovande barn

tätt intill sin mamma

ovetande om allt annat

än tryggheten i hennes andetag

en vakande mamma

memorerar det lilla barnets drag

drar sakta fingret över ansiktet

snusar försiktigt i håret

åren går fort

och kommer aldrig tillbaka

dessa stunder är en gåva

som ska vårdas ömt

- Du kan gå nu

jag vill vara själv!

en mening som blir vanlig

när det upptäcker världen

världen utanför mammas armar

världen bortom tomtgränsen

det finns andra därute

som är värda att lära känna