Det sägs att jag föddes med tårar
som om livet redan var för trångt
fortfarande upplever jag en kapsels
omhuldande tag, som att jag alltid
befann mig inuti ett vakande öga

det sägs att det står var och en fritt
att välja det liv man vill leva,
igår valde jag grönt istället för gult,
så ser mina levnadsval ut

jag försöker alltid tänka mig en fjärils
fladdrande vingslag slå hål på tiden
så att jag kan krypa ur visaren
som alltid lyckats peka mot norr

egentligen bryr jag mig inte om
i vilket väderstreck jag befinner mig
sucken kväver ändå samma känsla
ett transparent vakuum, som bara blir
större för varje gång jag andas

kanske är det därför jag söker
dig och dig...och dig
för att det ska bli lite mindre av mig
en människa som inte vet hur det är att
styras av sina känslomässiga drakar
ber jag, iaktta en fisk på torra land

kanske äger jag en ängels ansikte
men mitt bröst styrs av demoner
mina bröst är inga svalor i flykt
de är kättrade vid längtans sista jämmer

kanske borde jag leva som en sten
bo nära havet, översköljas av vågen
men ej följa med i dess grep

men inte heller jag kan fly denna kropp,
som hållt mig kättrad vid förbannelse
en mors klagan över sin dotters utsvävning
ett drev är ett drev,
jag är den kropp som bär den.