Varför kunde inte jag få säga min besvikelse om
min barndom till dej pappa.
Jag hade velat fråga dej om du tänkte på
hur jag hade det alla kvällar du var full och arg.
Om du kände att drickandet hindrade dej från
att leva ditt liv som du egentligen skulle
velat leva det,

Eller tänkte du aldrig så långt.Blundade du
för verkligheten?

Du klarade aldrig av att se barn fara illa,
i verkligheten eller på film.
Då blev du ledsen och arg.
Men JAG DÅ???
Tänkte du aldrig på mej då, när du
blev sådär arg?
Att min barndom blev fylld med
rädsla och oro?
Att jag aldrig tog hem kompisar
eller att jag ofta hade ont i magen.

Det är så många frågor jag har till dej pappa
men så få svar som jag kan få.
Jag får lappa ihop min själ så gott jag kan själv.