täckjackefärger i istappsdroppandets valstakter;
stampar runt i för stora vinterkängor och tusenvarvshalsdukar med randiga luddnoppror
öronlappsmössor neddragna över panikögonens tappdroppande kalltårar -
svart trots nysnön på deras hjärtan.

de släpar trötta lufshundar i långsamstryparkoppel, hänghuvuden med hängöron som släpar i marken, grågruslera, stadsbullerrödljus och tysttelefoner som bränner hål i deras måndagsfickor, och om de ändå ringer så vill rösten i andra änden alltid sälja något -
vad? - en vän, ett liv, en värme, ja tack!
paketet på posten är fullt av glädjepiller som inte håller vad de lovat - precis som allt annat, precis som jag.

det finns tussilagosolar i dikena snart, men smutsgrå drivor väller över, släcker dem med fräs och gulmattningssprak, snabbt och obarmhärtigt, gråbetonghus stänger in folkets ekande steg i svarta rymder.

hon sparkar grus, och undrar:
hittade han sina vingar?