St. Pauli kyrka måste ha landat
trängt sig ned bland husen
brett ut sig, spetsig och viktig,
ockuperar hela synfältet

I mörkret så självsäker och fordrande
i ljuset blek och udda med
lite för många torn

Jag går nästan rakt på men idag
ser skymningen intressantare ut än kyrkan
och bänken, den tillknycklade i sten och trä

Jag känner, igen:
lusten att bara sätta sig ned
var som helst
i en busskur av glas
jag kan låtsas jag väntar på bussen
och skriva, skriva, skriva
få ned hela St. Pauli på en hopvikt liten lapp
(ändå står den mycket stadigt
vem kan få ned St. Pauli?)

Mellan villorna och pulkbacken där hemma gick en stig
(eller det var flera)
i en skog av granar och tallar
om vi hade tur blev vi dragna av pappa allihop
som sprang så där galet snabbt
pulkor och snowracers hopbundna med varandra
och alla uppstickande trädrötter
vi studsade fram