Om tiden
jag sörjer mormor och morfar
jag sörjer att
mormors karotter
som diskades med varsam hand
sen 1950
överlevde mormor
jag sörjer
lördagsmagin i
att pilla bort
den röda klisterlappen
på tablettasken
jag sörjer att Gorbys piroger
och en snygg kille
inte längre räcker för
en magnetisk nyårsafton
jag sörjer
Sessans jamanden
innan hon bars hem
i en svart soppåse av en snäll granne
jag sörjer den vilda sommarn
att ingen hindrar
körsbären från att mogna
jag sörjer
att vi inte är vänner längre
att jag inte längre kan eller vill
men skickar grattis-sms
och aldrig gick
på bröllopet
jag sörjer att
allting är
i ständig förändring
att en vattenyta aldrig är
spegelblank
mer än en kort
underbar
stund
och att det är precis så
det ska vara