för mig är det i praktiska saker
när det ska göras nåt som man kan ta på
ju mer vilja desto värre är det att starta
när det gäller just basic
det gamla vanliga

väntar bakslag med automatik
inte som en fasa
inte som en oro

som konkret kommande vetskap

verklighet är sån
praktiskt ska för evigt ge vika

gå hädan förstöras förintas

helst värsta tänkbara scenario och när lyckan är som störst
när viljan är som bäst

högsommar sol glädje

BANG

samma nivå - min verklighets krasshets inpräntade

livsbudskap - som i år 33 blev livsbesked

budskap kan förändras

och en utgiven bok kan man ta på
det är där det klämmer tror jag

budskap kan färändras
åtminstone brinna försvinna förträngas förångas

för gängse normer är båg  och det går inga tåg väster om väst
och det går inga baklänges på perronger mer
ja du vet - jag gillar inte bruna påsar

inte strutsar heller

tidssatt än värre
tid saker pengar fysik materia - där hade jag högt betyg
gick bra att lära om det

inte leva det
fysiskt mätbara saker
vägrat leva det jag lärt
i alla fall det jag förstått
för att jag förstått hur

fel det är
att låsa sig i materia bli fast

hur rätt det är
men utnyttja det som finns i som kraft

för ved knastrar gott och pimpim vill jag inte
vara utan

basic
blockeringen som jag haft sen sjukhuset

"Det lönar sig inte ändå, allt är förgängligt!"

jag kan ju sitta och se på när disken växer
utan att göra nåt och det gör mig inget tillbaka
och ju mer jag vet att jag borde desto mindre gör jag
och jag vet
vet att ändå, till slut, nu efter många års överbevisande
upprepning
upprepning
upprepning

jajajaaaaa jag litar till att det fungerar
det blir gjort när jag får ett ryck
av lust
som är igångsatt av annat än tanken att måsta göra det
för att

glatt humör pga en vän-stund kan göra såna ryck
men inte ett schema
inte ett måste

inte en order
ett krav

eller en tid

sätter
totalstopp

satte

satte

satte för tusan satte

är det över nu?