Vandring bland konstverk.

En del är vackert och annat

svårt att förstå.

Drabbas starkt av iskyla

och avskyns känslor.

Tankar och känslor

tumlar runt.

Ett ansikte som spottar

ut ett annat med tungan.

Plastiga färgslängda

blaffor på  den

nakna vita väggen.

Ödslighet och

illamående.

Kvinnor med fasa

målat i ansiktet.

 "De skall

ju ändå inte

stanna kvar"

Förföljer mig under

natten och morgonens

drömmar.

Varför då?

Vill inte släppa.

Söker i mitt inre

och finner att

känslan för mig

åter till den

ödsligaste

svartaste övergivenhet.

När vi spottats ut

och övergetts

av andra eller själva

övergett andra.

Skulden och skammen

Misslyckandet

Avslöjandet

Iskylan utanför.

Du är ingenting

värd.

Ser mina

fördomar

och tankar

att detta inte

är konst.

Lämnar ännu en

förutfattad mening på

vägen.

Att väcka så

starka känslor är 

konst. 

Eva Langrath  2009