Skuggor rusar förbi mitt fönster

Men jag vet inte deras namn.


De lurar vid min olåsta dörr,

väntar på att ta sig in.


Om de vill ont eller gott,

har jag egentligen ingen aning om.



Men de skrämmer mig med sina livlösa anleten

sina hasande och knastrande steg ute på gruset.


Jag gömmer mig innuti ditt hjärta och tar skydd med hjälp av din kärlek.


Du har blåst nytt liv i ett annars livlöst skal.


Nu är jag nästan inte rädd.