lämnar det
som aldrig skrev
sin historia

lämnar det
som aldrig blev annat
än timmar i röken

av fräsande viljors träck

väntan i skapad konst
längtan

där gapas

konst
konst

konstgjord andning

vassens gäck

sen länge gammal lom
strupe sträck strupe sträck

och följer vindens vändning

lämnar det
som aldrig skrev
sin historia

låt vindarna bära det hän


lämnar för drömmarna
sa så


när kråkans ögon på
käppraka skaft

seende alla osedda håll

väckte den slummer
som legat i moll

ur tider av skuggande berg
där svalkan till slut sade

bra så

bra så