Foto: Eva Langrath Men matte då....
Matte och jag vi förstår varandra.
Hon vet vad jag vill men ibland så ställer hon till det lite grand.
Hon är inte så van att prata med någon annan än mig här hemma.
Det är ju hon och jag varendaste dag.
På sportlovet var min husse på besök. det är mattes son. men han kan inte ta hand om mig just nu och det är nog tur för matte det.
Vet ärligt talat inte om hon skulle klara sig utan mig,
Matte och jag vi gillar banan och hon är så hygglig att hon alltid delar den med mig.
Hon sitter och språkar en dag med husse i köket, ätandes på sin banan och jag ligger där vid hennes fötter och väntar på min bit som alltid är den sista.
Så får jag se att hon plötsligt ställer sig upp, tittar på husse knäpper med fingrarna, räcker fram bananen och säger till honom: här.
Och ve och fasa hon ger bananen till honom. Jag tittar bestört och reser mig upp och husse han reser sig också upp och säger: men mamma vad gör du?
Så brister de båda ut i ett gapskratt och jag måste skälla för att de skall förstå att bananen den är min.
Tur att hon har mig som kan skälla till. annars vet man inte hur det hade gått.
© Eva Langrath 2009
Fri vers
av
Eva Langrath
Läst 405 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2009-03-21 14:45
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Växtkraft Besök i barndomsstad Vingslag Haiku Fönsterputs Mönster i snö Tanka Påsk Se alla |