Du vill att jag ska berätta hur jag mår
men när jag gör det lyssnar du ändå inte
man kan inte lyssna och prata samtidigt
att lyssna är inte att ge råd, ifrågasätta
eller skjuta det ifrån dig

Du förmår inte att ta mig till dig
Du vill men du KAN inte
JAG vet det
men du blundar än
för det som är så uppenbart

Om jag skulle tala om
det som du frågar efter
skulle du säga:
”Vad JAG än säger så blir det FEL?
DU tolkar alltid mig fel! Jag måste ju få säga vad jag tycker”

and here we go again...
Du gör det igen
Anklagar mig och talar om för mig
att jag inte har rätt till mina egna känslor
Det är detta du inte förstår

Jag säger inte så här ÄR det
utan det här är mina upplevelser
jag förväntar mig inte
att du ska ha svar på allt
eller få mig att må bättre

Jag vill bara att du ska trösta mig
för jag är ledsen
Jag vill ge dig allt som du vill ha från mig
men jag mår inte bra av det
och behöver därför säga nej

Nu säger jag nej
men jag vill inte att du ska må dåligt
för det handlar inte om att straffa dig
Det är inte mitt mål i livet
att göra livet surt för dig

Jag försöker bara att ta hand om mig