det kom i tankar om

en hage
ett minne
där två samtalade men bara en
i sitt sinne var kvar


vaknade av gråt i metall
mot metall som raknade

bittert hamrad plåt
järnhäst vaknade i vår med saknad

egentligt stall stod tomt

dussinet förlåt och hinkar
sinade på tårar

vem öppnade locket av hårdaste trä't
bara för att gångjärnen grät