Minihäxan har efter en dag ensam i lägenheten fallit ihop i hallen, mannen som bor där ringer efter hjälp

-Hej jag behöver en ambulans...vet inte vad jag ska göra...hon föll ihop...jag får inget svar av henne...hon ser blek ut... Va? Näää det vet jag inte...men hon måste komma till läkare nu...
Han avbröt sig själv genom att trycka av samtalet. Det skulle gå fortare att hoppa in i bilen och köra henne till akuten själv. Han sprang ut med ena handen vilandes över den lilla minihäxan, snabbt var han framme vid bilen och hoppade in. Han placerade henne på en jacka som låg på passagerarsätet och sen körde han det fortaste han kunde...
På vägen hann han tänka en hel del, han insåg att det inte skulle vara helt enkelt att få hjälp till den lilla minihäxan, risken var stor att det skulle bli uppståndelse kring hennes väsen och det ville han inte. Hon betydde redan väldigt mycket för honom, varför visste han kanske inte riktigt, men han hade alltid velat ha någon att ta hand om. Med en öm blick tittade han på den lilla krabaten som låg helt orörlig där bredvid och för första gången på många år kände han sig rädd.

Han bestämde sig för att fejka bröstsmärtor när han kom in på akuten...så kunde han i lugn och ro välja en läkare åt sin pyttelilla vän.

Utanför entren tog han några uppjagade andetag...vek sig lite dubbel...spärrade upp ögonen en aning och linkande in på akuten.
-Hjälp mig, sa han till kvinnan i kassan, jag har så jäkla ont i bröstet...jag måste nog träffa en läkare...
Han satte sig på stolen framför betjäningsluckan...såg riktigt plågad ut och la fram sin patientbricka.
Kvinnan var snabb att visa honom vägen till ett rum och sa till honom att doktorn skulle komma så fort som möjligt, en sköterska kom in under tiden och kollade pulsen och tog ett blodtryck.
-Hmmmm ja läkaren kommer strax till dig, sa hon och gick iväg igen.
Mannen nickade och satte sig upp i sängen när hon gick. Så tog han fram den sjuka lilla minihäxan från jackfickan.
-Fan du får inte dö...inte nu...inte när jag precis har hittat dig...
Dörren öppnades och läkaren kom in med bekymrad min.
-Jaha...hur var det här då? sa han med bestämd röst.
Mannen ryckte till av läkarens plötsliga stämma, den lilla minihäxan for upp i luften och det var nära att han tappade henne i golvet.
-Skräm inte ihjäl dina patienter hörru...sa mannen lite anklagande. Han smusslade ner den lilla minihäxan intill kudden på britsen och tittade noga på läkaren.
-Jo jag har ont i bröstet, sa han. Det kom så plötsligt och jag skyndade mig hit...
Utan att han visste ordet av det så hade han hunnit ljuga ihop en historia om hur han mådde. Läkaren satt mittemot honom med armarna över bröstet och nickade lite svagt.
-Jaha, sa läkaren tillsist. Du kan sluta ljuga för mig, jag känner lång väg att du inte är ensam här inne. Jag tror mig veta att du har med dig något naturväsen som har råkat illa ut och nu vågar du inte fråga mig om hjälp för du tror att jag inte är den rätta till det...eller hur?
Utan att fundera mera så plockade han fram minihäxan och la henne i läkarens händer.
-Hon dök upp hemma hos mig i gårkväll...både rädd och kaxig till en början...sen satt vi och pratade halva natten...jag gjorde ordning dockhuset åt henne...hon mådde så bra när jag åkte till jobbet i morse...men när jag kom hem på kvällen så föll hon ner på hallmattan och jag vet inte vad som har hänt...hon är ju så liten...så blek hon är nu...titta...hon andas så svagt...snälla doktorn hjälp henne...
Läkaren gick bort till ett låst skåp i ena hörnet, lirkade fram en nyckel och öppnade dörren. Där inne fanns massor av märkliga saker som inte användes i den traditionella sjukvården,  små torkade blad, några rötter och en stor sten. Läkaren placerade minihäxan på bladen, tog en liten sten och la i hennes hand, så tog han en rottråd och drog den sakta över hennes små läppar. Som ett mirakel började hon röra lite på sig...det hördes ett djupt andetag, sen slog hon plötsligt upp sina små klarblåa ögon och satte sig rakt upp med en skräckslagen blick.
-Var är jag...vem är du...vad har hänt egentligen...men hur kom jag hit...va ska ni göra med mig...? Ni kan inte äta mig det vet ni va????
Hon skuttade rakt upp och ställde sig stadigt på stenen som låg där.
Läkaren började skratta och skakade glatt på huvudet.
-Hon är botad nu, sa han medans han gick bort till skrivbordet och började rota i lådorna.
-Jag har en bok som du borde läsa, sa han och höll fram en sliten gammal lunta till mannen. Häri står allt om såna häringa naturväsen av olika slag. Jag har själv skrivit den och har hjälpt många av dem att leva drägliga liv. Du förstår att så här pyttesmå minihäxor klarar bara 24 timmar utan naturen, de får sin livskraft och energi från allt du finner ute i skog och mark, så behöver de väldigt mycket stimulans i form av bus och rackartyg, annars dör de. Så regel nummer 1...ha aldrig en minihäxa inomhus om du inte har löv, stenar, grenar och jord inne. Och glöm för allt i världen inte bort att hon tar hand om sig själv bättre än du själv kan göra. Hmmm kan ju bara tillägga att du har haft en enorm tur som fick in henne i din lägenhet, det sägs att de bringar lycka och är väldigt noga med vart de går nånstans.
-Tack...tusen tack...jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig...vilken tur att det var just du som kom in hit till oss...
-Haha ja du hade ju med dig en lyckobringare så det var mer än tur förstår du.
Mannen kunde inte låta bli att ge läkaren en stor kram innan han tog minihäxan och gick sin väg med ett leende.
I korridoren utanför möttes han av sköterskan. Hon frågade bekymrat vart han var på väg.
-Jag ska hem nu, läkaren har botat mig.
-Va? Men läkaren har inte kommit än, gå genast tillbaka in i rummet så hämtar jag honom åt dig.
-Men det behöver du inte, han är ju kvar därinne.
Sköterskan öppnade dörren till undersökningsrummet.
-Nä...det finns ingen här...vilken läkare sa du att du hade träffat?
-Det var doktor Palmkvist, en lång gråhårig väldigt trevlig äldre man.
Sköterskan slog ner blicken en aning...tittade sen på mannen och sa
-Doktor Palmkvist dog för 7 år sedan...