En pojke står framför ett porträtt av en kvinna
inne i ett populärt galleri
nödvändigheten av en fragmenterad verklighet
växer sig allt starkare

liksom vågen av samlare i skogen
ibland sover hunden i dagar utan att äta
medan björnar letar efter föda i soptunnor
finner sig lättjan i att bara iaktta skeendet

en sked av plast är lättare
än en gaffel i metall säger oraklet i skoaffären
men damen i svart
har lärt sig att inte lyssna på orakel

porträttet är inte längre en kvinna
det är hennes far och konstnären
som istället för en kamera
använder sig att penslar duk och palett…
skulle kanske hellre ha stått kvar i hennes skugga
betraktande skeendet.