Kvällens tunna flor häller över ditt ansikte... med min vana hand trogen sveper jag med vindpust undan modfällda träd. Småfåglar drar i mungiporna och ber dig kasta stjärnor till vintergatan. Månen seglar förbi i fönstertavlan som förenar själar i skenblått ljus.

Jag knäskurar golvet under dina slitna fotsulor. Du böjer dig över mig, slingrar... fingrar mellan ryggradskotor.

Vara vid

Mikrovågor vibrerar
innanmätets hjärtmuskel imploderar               hämningslöst

i tid o tid - otid

Flyter med tidvågens öronbedövande brus

och vi ångrar inget

liv