Väckarklockans surrar

klockan är fem.

Stänger av

ligger kvar

en liten stund

förs in i

drömmen

där jag är

ett litet barn

kanske 8 år

vi är mitt i

brinnande krig

min pappa

tillverkar

sängar

bakom vilka

vi skall gömma

oss för tyskarna

känner stressen

det är bråttom

blir han aldrig klar

jag sätts att

montera

men allt är för litet

han har gjort gavlarna

i dockskåpsformat

jag skruvar och

skruvar, men allt

rasar ihop

vi kommer att synas

så hör jag ropen

Tyskarna kommer

förnimmer skräcken

finns ingenstans

att gömma sig

sätter mig med

ett ryck upp

i sängen

klockan är sex

om en kvart skall

jag vara på jobbet.

hoppar i kläder med

fart, hunden

skall kissa

springer iväg

hinner fram

till 6.20

fem minuter

senare kommer

tvåårs flicka

med sin pappa

hon vill

sitta i knäet

och prata

om monster

monster pratar inte

får jag veta

jag frågar om de är

alldeles tysta

och får som svar

de som är

svarta är tysta

och de som är gröna

de morrar

men de pratar inte

och de bor i himlen

men när de kommer

in blir hon mörkrädd

jag frågar om

hon vet vad monster

är rädda för

nej får jag till svar

jo de är mest

av allt rädda

för små flickor

som säger Stick

stygga monster.

då säger hon tick

sen kokar vi

gröt.

och  monster

och mardröms

kriget är borta.

© Eva Langrath