om han.. någonsin..

ska hitta..

till famnen min..

förutan rädsla..

för att.. gången tid..

åter.. ska gå i repris..

som så många..

gånger förr..

kanske då..

är vi.. lyckliga..

att dela.. på socker och salt lika..

kanske då

ler vi.. åt samma.. minnen

kanske då..

kan tystnaden.. vara den

välsingnelse..

vi så länge.. strävat efter..

kanske då

slår våra.. hjärtan i takt..

med tankarnas

tysta.. överenkommelse..

över att vi alltid..

enade ska.. stå..

~ agnieszka ~

15/06 -2008

©agneta pichler

mölndal