Jag böjer mig vid
låter kronbladen falla

ännu en dag
galen av rädsla

hoppar från skugga till skugga
ögon som söker solljuset,

binder sig i gräsrötter

gnager bort det sista gnutta vett
från min hud

om, bara om tiden ville sluta slå,
lägga sig runt mina anklar

binda tystnaden till sig, giva mig ro

men framtiden skyndar vidare,
som om sista timmen snart vore slagen

mitt hopp har ännu inte slutat slå,
hjärtats slag som slår, slår....slår

omsluten av det stora omhuldande mörkret

blöder för att jag älskar,
och älskar för att jag blöder

inte mer än så
inte mer än så

men därute får nattfälten liv
bland trädens skugga
sörjer jag ännu ditt namn

det som saknas så