En barndomens gata kan vara ett
fundament,
en trygghet, tillflyktsort i tanken.

För mej finns tryggheten i en speciell gata
och människorna som bodde där då.
Det fanns en omvårdande känsla.

Sagotanten ,och de två damerna
som lät mej sitta i deras kök
när de pratade och pratade.
potatisskalning och långkok
var nått de alltid höll på med.
Jag var 6 år och tyckte att
värmen och pratet från
dessa damer var himmelriket
på jorden.
De stod för en tydlighet
min egen familj aldrig ens
kom i närheten av.