I barndomsdammen vid det klara vattnet
där mossan växer ner mot dunkel bottnen
och skiftningar i grönt ger ögat vila
Där lyser höstsol snett mot gula boklöv
och du kan känna värmen från din sittsten

Res tillbaka till den platsen oftare än brukligt
Till tiden före allt det andra som har hänt dig
När livet ännu av dig helt oskrivet var
och alla underbara öppnansdörrar fanns
med tid oändlig för ditt prövande av varje steg

Säg ser du att du fortfarande sitter där i solen
iklädd blöta raggsocksstövlar och galon?
Smaragdspelets magi dig så förundrar
att grenen i din hand sig sträcker ända ner
Då dansar sakta lerkornen som du har dirigerat

Nu kan du stilla fånga egna barndomsblicken
och ställa dina frågor om varför allting blev
Så minns du alltihop och vet precis din tanke
Låt barnet ge dig vishet med egen självklarhet
och bär de svar du får för alltid i ditt hjärta

När blickar möts du ser i dina barndomsögon
en kärlek och ett ljus av tillit evigt stark
Det som en gång var klart för dig är återfunnet
Och ingenting av det du lärt dig bättre bära kan
än kärleksfullt i samklang leva livet likt ett barn