solglasögon kan aldrig dölja

hur depraverad man är

duschens vatten kan aldrig skölja

mig ren från inre misär

jag har smutstvätt

liksom bukowski

där upphör likheterna

solglasögon kan aldrig dölja

allt snusk och svagheterna

men jag älskar att provocera

så jag behåller dem på

folk vet att jag degenererar

det är rätt tydligt ändå

stan är liten

rykten som löpeld

som hastigt sprider sig

där går han och

tissel och tassel

man menar faktiskt mig

spegel, spegel

självprojicering

det här är ohållbart

jag bär sorgen

tvärs över torgen

den äter upp mig snart

ingen hör när

mitt hjärta brister

för man har nog med sitt

kotterier

popanarkister

vem ropar: "kom och sitt!"

LARZ GUSTAFSSON 090429